Danica Kragic Jensfelt

Människan och maskinerna

Danica Kragic Jensfelt leder Centrum för autonoma system, Kungliga Tekniska Högskolans forskningscentrum inom robotik. Danica menar att robotar kan ta över många tråkiga och farliga jobb från människan och även användas inom vården.

Danica Kragic Jensfelt är professor vid Institutionen för datavetenskap och kommunikation vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Hon är civilingenjör i maskinteknik och har en doktorsexamen i datavetenskap från KTH 2001. Hon är också chef för Centrum för autonoma system, KTH:s forskningscentrum inom robotik. Danica har mottagit flertal priser för sin forskning inom robotteknik, datorseende och maskininlärning. År 2016 blev hon även känd för svenska folket när hon medverkade i Sommar i P1.

Danica Kragic Jensfelt har stor internationell erfarenhet med civilingenjörsexamen från Tekniska universitetet i Rijeka, Kroatien samt som gästforskare vid Columbia University, Johns Hopkins University och INRIA Rennes. Redan år 2007 fick hon IEEE Robotics och Automation Society Early Academic Career Award. Danica är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin och Ingenjörsvetenskapsakademin. Hon sitter också i styrelsen för Institutet för Framtidsstudier och är hedersdoktor vid Villmanstrands tekniska universitet.

I framtidens Sverige är robotar en naturlig del av vardagen. Vad innebär detta för arbetslivet, arbetsplatserna och oss som människor? Danica Kragic Jensfelt föreläser om människan och maskinerna, och ger konkreta exempel som A.I-forskningen kan leda fram till. Det vill säga hur tekniken kan komma att påverka oss samhällsmedborgare framöver. Till exempel digitala lärare, självkörande bilar, medicinsk diagnostik, mer säker identifikation av människor, planering av personlig ekonomi, säkrare byggnader och bättre anpassning av försäkringspremier.

Med erfarenhet som städare bakom sig, och med en son med särskilda behov, drivs Danica Kragic Jensfelt också av tanken på att robotar ska kunna göra våra liv bättre genom att göra sådant vi inte hinner, vill eller kan. Men var går egentligen gränsen – tekniskt och moraliskt? Kan robotar lära sig att imitera empati – och är det i så fall lika värdefullt som "verklig" empati? Kan robotar passa våra barn? Kan vi använda en artificiell intelligens som icke-dömande psykolog? Och hur mycket får vi egentligen använda robotteknologi för att förbättra oss själva, för att göra oss snyggare eller starkare? Danica Kragic Jensfelt tar oss med på en förhandstitt in i framtiden.