Inspirationsbrev September 2025

Vi lever i en tid där information ofta beskrivs som det viktigaste kapitalet. Företag, myndigheter och organisationer samlar in mer data än någonsin tidigare. Ändå hör vi en återkommande frustration från beslutsfattare: ju mer information som finns, desto svårare blir det att fatta kloka beslut. Detta fenomen – att ökad mängd data inte automatiskt leder till bättre insikter – är en av samtidens stora utmaningar. Vägen från information till insikt är allt annat än självklar. Organisationer som kallar sig “datadrivna” kan ofta visa imponerande dashboards, rapporter och analyser. Men frågan är: används dessa för att skapa förståelse eller för att legitimera redan fattade beslut? Forskningen visar att människor inte är rationella maskiner. Vi söker mönster och berättelser som ger mening, även om de inte alltid har stöd i siffrorna. Detta gör att vi, trots omfattande data, riskerar att fastna i bekräftelsebias eller överförenklade slutsatser.

Digitalisering har under många år varit en av de mest använda parollerna i näringsliv och offentlig sektor. Men när vi ser tillbaka på det senaste decenniet står det klart att den första fasen framför allt handlade om teknik: att implementera system, plattformar och verktyg. Den verkliga omvandlingen, den som pågår just nu, handlar inte om vilka verktyg vi använder – utan om hur tekniken förändrar människor, organisationer och kultur. Det är denna andra våg av digitalisering som sätter allt större krav på ledarskap och organisationsförmåga. Den första digitaliseringsvågen fylldes av löften om effektivitet och produktivitetsvinster. Automatisering av processer, övergången till molnet och införandet av AI-verktyg skulle frigöra resurser och skapa bättre beslutsstöd. Mycket av detta har också infriats – men ofta inte på det genomgripande sätt som förväntades. Orsaken är att tekniken i sig inte förändrar beteenden.

Psykologisk trygghet har blivit ett av de mest diskuterade begreppen inom arbetslivsforskningen de senaste tio åren. Begreppet, som populariserats av Harvard-professorn Amy Edmondson, beskriver ett klimat där människor vågar tala öppet, ta risker och erkänna misstag utan rädsla för negativa konsekvenser. Ändå ser vi ofta hur organisationer missförstår eller trivialiserar psykologisk trygghet som något “mjukt” eller “snällt”. I själva verket är det raka motsatsen: det är en grundläggande förutsättning för innovation och långsiktig konkurrenskraft. När medarbetare känner oro för att bli kritiserade eller bestraffade undviker de att ta upp problem, dela halvfärdiga idéer eller utmana rådande normer. Resultatet blir tystnad, stagnation och en organisation som förlorar sin anpassningsförmåga. Psykologisk trygghet är därför inte en trivselfråga – det är en överlevnadsfråga. Forskning visar att team med hög psykologisk trygghet inte bara rapporterar fler misstag, utan också snabbare lär sig av dem.

Det moderna arbetslivet ställer krav på vår hjärna som den inte är evolutionärt anpassad för. Vi hanterar ständigt mejl, notiser, avbrott och digitala störningar. Vi förväntas multitaska, fatta snabba beslut och samtidigt vara kreativa och strategiska. Resultatet är att allt fler upplever kognitiv överbelastning – ett tillstånd där hjärnans kapacitet är uttömd. Detta är inte bara ett individuellt problem, utan en systemfråga som påverkar produktivitet, kreativitet och hälsa på organisationsnivå. Forskning inom neurovetenskap visar att arbetsminnet har en starkt begränsad kapacitet. När vi försöker hantera för många informationsflöden samtidigt sjunker vår precision drastiskt. Multitasking, som ofta framställs som en eftertraktad egenskap, leder i praktiken till längre arbetstider, fler misstag och lägre kvalitet. Brist på återhämtning förstärker problemen ytterligare. När hjärnan inte får tid att “städa upp” under sömn och vila, byggs stressnivåerna på tills de blir kroniska.

Under lång tid har friskvård i arbetslivet reducerats till en förmånspost i budgeten. Gymkort, stegtävlingar och rabatt på träningspass har fungerat som symboler för arbetsgivarens omsorg. Men verkligheten är mer komplex. Den moderna forskningen om hälsa visar att fysisk aktivitet bara är en del av ett mycket större pussel. För att människor verkligen ska må bra och prestera över tid krävs en helhetssyn – där kost, sömn, återhämtning, stresshantering och social gemenskap vävs samman. Vi står därför inför en ny fas: friskvård 2.0. Det klassiska friskvårdsbegreppet har ofta varit smalt och instrumentellt. Företag har erbjudit gymkort i hopp om att fysisk träning ska översättas till lägre sjukfrånvaro och högre energi på jobbet. Problemet är att detta synsätt bygger på en förenklad logik: att alla medarbetare kan och vill träna på samma sätt, och att fysisk aktivitet ensamt är tillräckligt för att skapa hälsa. Forskningen pekar på motsatsen.