Whilmar Lopez

I skuggan av Pablo Escobar

Dödshot från kriminella tvingade familjen att fly från Colombia till Sverige.

För Whilmar Lopez blev det början på en omtumlande livsresa, från ett liv under jorden i Stockholm till framgångsrik affärsutvecklare och entreprenör i Växjö. För sitt nya projekt, som ska engagera ungdomar i utanförskap, har han kontaktat Sebastian Maaroquin, son till knarkkungen Pablo Escobar.

1996 stod han och rotade i Stockholms papperskorgar på jakt efter tunnelbanebiljetter. Det var på den tiden han levde på att förfalska sådana. Någonstans i bakgrunden skymtade Kungliga slottet, men det var inget han funderade över just då. 17 år senare fick han träffa Prins Daniel. Hur i hela friden gick det till? Vi backar bandet.

Whilmar föddes och växte upp i Colombias huvudstad Bogota. Familjen hade det gott ställt med flott vindsvåning mitt i stan. Pappan drev ett företag som exporterade smaragdsmycken och gjorde lysande affärer. 1980-talet flöt på ganska bekymmersfritt för familjen Lopez. Liksom alla andra colombianer visste de att mäktiga drogkarteller opererade i landet, men det var inget som påverkade deras dagliga liv - inte än.

Inför presidentvalet 1989 var Whilmars pappa en av dem som gav Luis Carlos Galan sitt stöd. Före valet mördades Galan och allt pekade på att Escobar beordrat mordet. Det var efter denna händelse som en maffiagrupp tog kontakt med pappa. De ville att han skulle hjälpa dem att tvätta pengar. De sade sig komma från "el patron", det uttryck man brukade använda om Pablo Escobar.

Om det verkligen var han som låg bakom är dock högst oklart. Whilmars far tackade nej, men tvingades då betala för att familjen skulle få vara i fred. Det pågick i flera år och sammanlagt handlade det om stora summor. 1989 blev ett oroligt och våldsamt år. En dag när Whilmar Lopez väntade på hissen skakade hela huset till. Det var den colombianska narkotikapolisens högkvarter i närheten som sprängdes i luften av en bilbomb. Han rusade ut på gatan och möttes av blödande människor och avslitna kroppsdelar.

När Whilmar rörde sig längs gatan fick han aldrig stanna, hade hans pappa lärt honom, det kunde ju vara en fälla. Våldet kröp obehagligt nära när en kusin till Wille mördades. Pappa hade tagit in honom i företaget för att han skulle lära sig. Det var nu vi började förstå att det var ohållbart för oss att stanna.

1995 anlände de fem i familjen tillsammans med fyra släktingar till Arlanda. De sökte asyl och hamnade först i

Stockholmstrakten, därefter i Ludvika och Laxå. Efter ett år kom beskedet att de nekades asyl. Då gick alla under jorden. Whimar blev kvar i Stockholm medan resten av familjen gömde sig i Småland. Han hankade sig fram, hela tiden rädd att polisen skulle få tag i honom. Han diskade på restauranger från morgon till kväll och fick 2 500 för besväret när veckan var slut. Han förfalskade tunnelbanebiljetter och en gång erbjöds han snabba pengar om han ställde upp som knarkkurir. Han tackade nej och det är det beslut i livet som han är mest stolt över. Han minns ju varför de var tvungna att fly från Colombia.

Hur många ställen han och familjen bodde på när de levde gömda vet han inte, men det handlar om fler än 20. 1998 bodde de i en sommarstuga utanför Åseda. Tidigt en morgon kom polisen och bultade på dörren. Whilmars första reaktion var att dra fram en kniv, sätta den mot handleden och hota att skära sig. Mamma skrek att han inte skulle göra något dumt. Han hade inte den vassa sidan mot huden och det berättar han alltid när han är ute och träffar ungdomar. Oavsett vilken situation man befinner sig i så har man alltid ett val. Familjen kördes till Växjö, därefter till Arlanda för utvisning. Då bröt Willes pappa ihop och fick åka till sjukhus. Deras fall togs upp igen och i december samma år fick de uppehållstillstånd. Redan sommaren därpå fick Whilmar sitt första riktiga jobb i Sverige – på IKEA.

Han pluggade sedan på Kungsmad och komvux och läste därefter avancerad affärsutveckling på Linnéuniversitetet. Första jobbet efter examen var på Drivhuset och sedan augusti i år är han anställd på Coompanion Kronoberg. Hans jobb – att hjälpa människor som vill starta kooperativa företag. Dessutom driver han eget företag. Idén är att hitta svenska innovationer som kan exporteras till Colombia. Som om inte detta räckte så jobbar han extra varannan helg på IKEA och ritar kök. IKEA betyder mycket, känslomässigt, för honom - därför håller han fast vid den kontakten.

Under sina år i Sverige har Whilmar Lopez stött på ett antal personer som betytt extra mycket för honom, människor som varit ett stöd precis när han som bäst behövt det. Han uppmanar alltid att vårda dessa viktiga människor. Whilmar Lopez har inte glömt den långa och tuffa resa han gjort sedan han klev av flygplanet på Arlanda den där gången 1995. Nu vill han därför hjälpa andra, framförallt ungdomar i utanförskap. Det var därför han nyligen höll en föreläsning i Araby om sin väg från Colombia till Växjö. Rubriken var "I skuggan av Pablo Escobar". Det är ett namn som lockar många, inte minst efter Narcos, tv-serien om den ökände knarkkungen.

Whilmar sitter i styrgruppen för Neighbourhood, ett projekt för ökad integration som drivs av Ulriksbergskyrkan och det var där han fick idén att kontakta Escobars son, arkitekten Sebastian Maaroquin. Whilmar vill förändra ungdomarnas attityd till samhället. Många saknar helt förtroende för myndigheter och det är inte bra. Lopez brinner för två saker – entreprenörskap och integration. Han vill visa att det mesta faktiskt är möjligt – även det som idag känns otänkbart. Därför finns den där bilden från Linnéuniversitetet med när WhilmarLopez är ute och håller föredrag, den där han sitter på scenen tillsammans med prins Daniel för att prata entreprenörskap.