Obehag över världsläget, olust i vardagen – och arbetsro mitt i allt?
Oro i en värld av kriser
Krig i vårt närområde, en spänd situation i Mellanöstern, och politiska omsvängningar som att Trump återvänt till Vita huset – detta är bara några exempel på nyheter som omger oss i dag. Nyhetsflödet tycks mer än någonsin präglat av krigshot, demokratiska kriser, alarmerande klimatrapporter och hat mot minoriteter. När tidningar och sändningar ständigt rapporterar om nya konflikter och samhällsproblem är det förståeligt att många känner en växande oro för vart världen är på väg. Osäkerheten i omvärlden kan lätt skapa en konstant känsla av olust och maktlöshet inför det stora som sker. Vi människor tar in denna ström av negativa nyheter varje dag, och det sätter sin prägel på vårt allmänna stämningsläge.
Siffror bekräftar också att denna oro är utbredd. En färsk svensk undersökning visade nyligen rekordhöga nivåer av rädsla för krig – 44 procent av befolkningen är mycket oroliga för militära konflikter och 35 procent känner stor oro för risken för ett nytt världskrig. Oro över klimatet är minst lika påtaglig, särskilt bland yngre generationer. En global studie bland 10 000 unga fann att åtta av tio upplever klimatångest, och nästan hälften angav att deras vardag – till och med sömn och matvanor – påverkas av klimathotet. Dessa siffror ger en tydlig indikation på hur djupt världsläget griper in i människors psyken och vardagsliv.
Utöver dessa globala hotbilder kommer rapporter om social oro som ytterligare spär på obehaget. Vi ser hur händelser i omvärlden kan ge näring åt ökad rasism och polarisering även på hemmaplan, vilket gör att klimatet upplevs hårdnande för många grupper. Att ständigt nås av nyheter om hatbrott eller demokratier som vacklar bidrar till en känsla av att samhället är skörare och mer osäkert än vi trodde. Många bär därför på en diffus stress, en gnagande oro i magen, även om de själva inte drabbas direkt av det som händer i nyheterna. Kombinationen av krigsrädsla, klimatångest och oro för samhällsutvecklingen skapar en psykologisk tyngd som är svår att värja sig mot.
Olust i vardagen
De stora världshändelserna kanske utspelar sig långt bort, men de lämnar få av oss oberörda i vardagen. Många beskriver en gnagande känsla av olust som dyker upp i de mest vardagliga stunder – kanske när man försöker koppla av med familjen eller utför sina dagliga rutiner. Plötsligt kan en nyhet man läste på morgonen dyka upp i tankarna igen, och det lugna ögonblicket grumlas av oro. Denna bakgrundskänsla av att något är fel kan ligga och pyra hela dagen, som ett bakgrundsbrus av osäkerhet. Även om solen skiner och livet på ytan är som vanligt kan en inre spänning finnas där, ett tecken på att världens oro har letat sig in i vårt inre.
Att reagera med oro i sådana tider är i grunden en sund mänsklig reaktion – det visar att vi bryr oss om vad som händer omkring oss. Men när oron blir konstant kan den tära på välmåendet. Människor hanterar denna stress på olika sätt. Somliga försöker skärma av flödet av dåliga nyheter; man kanske undviker nyhetssändningar för att skydda sin sinnesro, vilket psykologer menar kan vara klokt i lagom doser. Andra gör tvärtom och konsumerar ännu mer information, i hopp om att förstå och förbereda sig – vilket också kan bli övermäktigt i längden. Oavsett strategi så vittnar många om en trötthet: att ständigt behöva förhålla sig till kris efter kris tar energi och fokus från det vanliga livet.
Oavsett om man försöker stänga ute oron eller håller sig konstant uppdaterad, är faktum att den globala osäkerheten inte försvinner bara för att vi går till jobbet. Känslan av olust följer ofta med in genom entrédörren på morgonen. Många upplever att det är svårt att helt släppa tankarna på nyhetsläget när de sätter sig vid skrivbordet eller tar en fikarast. En del kanske känner skuldkänslor för att de oroar sig alls när de själva har det tryggt. Andra blir frustrerade över att vardagslivet fortsätter "som vanligt" trots allt som händer i världen. Den inre oron kan ligga som ett dovt moln i bakgrunden även under arbetsdagen, vilket påverkar både humöret och koncentrationen.
När oron följer med till jobbet
När vi kliver in på kontoret eller loggar in hemifrån på jobbet tar vi ofta med oss den känslomässiga ryggsäcken av omvärldsoro. Det kan märkas subtilt: man har svårare att koncentrera sig på en uppgift när tankarna glider iväg till senaste nyhetsuppdateringen, eller så känns vissa arbetsuppgifter plötsligt meningslösa mot bakgrund av världens problem. För en del kan framtidsplaneringen på jobbet påverkas – långsiktiga projekt kan kännas ovissa när man oroar sig för hur världen ser ut om ett år. Andra märker av att tålamodet och humöret sviktar; små irritationsmoment på jobbet kan få större laddning när man redan är stressad inombords. Till och med om man älskar sitt jobb kan denna underliggande oro kasta en skugga över arbetsdagen.
Arbetsplatsen är också en social miljö där omvärldsläget gör sig påmint i samtalen mellan kollegor. Kanske avhandlas morgonens nyheter vid kaffeautomaten – man diskuterar det senaste om kriget eller uttrycker frustration över klimatrapporterna. Dessa samtal kan vara ett sätt att dela bördan och känna gemenskap i oron, men de kan också förstärka känslan av maktlöshet om ingen ser någon lösning. Ibland kan det uppstå meningsskiljaktigheter eller spänningar om ämnena är politiskt laddade; olika uppfattningar om till exempel migrationspolitik eller pandemihantering kan skapa splittring även bland arbetskamrater. För de som personligen berörs – kanske har man släkt i en krigszon eller tillhör en minoritetsgrupp som pekas ut i nyheterna – kan stödet från kollegor vara avgörande för att man ska känna sig trygg och sedd. En öppen och respektfull kommunikation på arbetsplatsen blir därför extra viktig i sådana här tider.
Samtidigt upplever många att arbetet i sig kan fungera som en tillflykt i stormen. Att få ägna sig åt konkreta arbetsuppgifter och lösa problem i jobbet ger struktur och en känsla av normalitet när omvärlden känns kaotisk. I arbetets rutiner kan det finnas en viss trygghet – en påminnelse om att livet fortgår och att det finns sådant vi faktiskt kan påverka här och nu. Kollegor och gemensamma projekt kan skänka ett välbehövligt avbrott från oron utanför; i samarbetet och de dagliga sysslorna hittar vi ett slags vardaglig mening. Ett gott skratt med kollegorna eller ett lyckat arbetsmoment kan för en stund få de dystra nyhetsrubrikerna att blekna i bakgrunden. Denna arbetsro mitt i allt kaos är värdefull, men den kommer inte av sig själv – den förutsätter att arbetsmiljön anpassar sig och stöttar de anställda på rätt sätt.
Hopp och handling i arbetslivet
Arbetsgivare och organisationer har en viktig roll att spela för att skapa trygghet i oroliga tider. En stöttande arbetsplatskultur kan göra stor skillnad för hur anställda mår när omvärlden känns osäker. Det handlar om att visa förståelse: att chefer och kollegor erkänner att det är naturligt att påverkas av läget i världen, snarare än att låtsas som ingenting. Konkret kan arbetsgivare erbjuda forum för samtal där medarbetare får ventilera sina tankar och känslor eller ställa frågor. Även satsningar på medarbetarnas välmående – som tillgång till företagshälsovård, samtalsstöd eller stresshanteringskurser – signalerar att man tar den psykiska pressen på allvar. När medarbetare känner att deras oro inte ignoreras, utan möts med empati och stöd, ökar chanserna att de finner ro och fokus i sitt arbete trots allt.
Samhörigheten bland kollegor kan vara en kraftfull motvikt mot den känsla av ensamhet och maktlöshet som omvärldsoron kan skapa. När vi tar hand om varandra på jobbet – lyssnar, frågar hur vi mår, stöttar en kollega som har en tung dag – bygger vi en gemenskap som gör oss mer motståndskraftiga. Genom att lyfta in omtanke och inkludering i arbetsvardagen visar arbetsplatsen att den tar avstånd från det hat och den polarisering som råder ute i samhället. Att varje medarbetare känner sig respekterad och välkommen, oavsett bakgrund, är extra viktigt när minoritetsgrupper utsätts för hat utanför jobbdörren. Dessutom kan arbetsplatser kanalisera oron till något konstruktivt: till exempel genom hållbarhetsinitiativ där klimatengagemang omvandlas till konkreta åtgärder, eller volontärprojekt som låter anställda bidra till samhället. Sådana insatser ger en känsla av meningsfullhet – att man faktiskt gör något åt problemen istället för att bara oroa sig.
I slutänden handlar det om att inge hopp utan att förneka allvaret. Världsläget må vara turbulent, men vi är inte maktlösa. Genom att hitta styrkan i gemenskapen på jobbet och hålla fast vid våra värderingar kan vi skapa små öar av stabilitet mitt i stormen. Varje vänligt samtal, varje initiativ att hjälpa eller förbättra något, bidrar till en kultur där hoppet får utrymme att växa. När arbetsplatsen blir en plats där oro tas om hand och förvandlas till handlingskraft, skapar vi inte bara arbetsro mitt i stormen – vi lägger också grunden för framtidstro.
