Recension av Minnet fram och tillbaka
Jenny Åkerman
”Minnet fram och tillbaka” är en nyutkommen bok av hjärnforskaren och läkaren Pontus Wasling. Boken heter så för att visa att minnet finns i båda riktningar i tiden; vi minns det förflutna och man kan också säga att våra tankar om framtiden, våra planer och förhoppningar är en slags minnen. Att befinna sig här och nu är något vi gör bara några få sekunder. I tanken är vi oftast snarare där och då; antingen för att vi tänker tillbaka på något eller för att vi dagdrömmer om framtiden. Att fånga nuet är lika svårt som att få fatt på tvålen i badkaret.
Boken har inspirerande kapitelrubriker som ”Livslogg”, ”Njutning” och ”Retrofuturisten”. Den är skriven i en vardagligt begriplig berättande stil, och det känns långt ifrån som en forskningsrapport. Det är snarare en filosofisk och kåserande betraktelse av det märkliga och fascinerande i att vara människa.
Personligen gläds jag enormt åt innehållet i denna bok eftersom det kryllar av uppgifter som jag brukar prata om i mina föreläsningar. Även om jag är långt ifrån hjärnforskare är det ändå min ambition att försöka bygga en bro mellan vad man idag vet om hjärnan och den vardagliga användningen av den.
Jag brukar prata om hur vi kan utnyttja funktionerna i hjärnan för att skapa ännu bättre resultat i våra liv och relationer. Jag kopplar kunskaper om minnet och hjärnan till minnestekniker och mänskligt beteende, allt i en salig blandning där allt genomsyras av känslan att det är så väldigt skoj att vi har våra hjärnor, och att vi kan göra så mycket mer än vi tror med dem. I Waslings bok finns massor av spännande nya upptäckter att göra, sammanställda och förmedlade i en liten bok som får plats i fickan.
Äntligen fick jag till exempel svar på den ständiga frågan om varför det är lättare att lära sig saker när man har kul. Och förklaringen låter tämligen enkel och självklar:
När vi gör något lustfyllt frisätts dopamin i hjärnan, det är vårt belöningssystem och vi älskar det. Det är till exempel därför det är så vansinnigt njutbart att ha sex; vore det inte det skulle ju ingen komma på tanken att ägna sig åt denna syssla, men nu går mycket i livet ut på att just ”få till det”. Vitsen är givetvis att säkerställa släktets bestånd här på jorden. Det som händer är att när dopaminet frisätts och vi njuter så fäster minnen bättre, och vi längtar snart till nästa tillfälle.
Det är alltså samma anledning till att det är så enormt roligt att lära sig nya saker, att det går så lätt när det är kul och trögt när det är tråkigt. Jag tycker det borde vara skottpengar på lärare som håller tråkiga lektioner, för ingen minns innehållet utan bara hur långsamt tiden segade sig fram.
Kapitlet om droger är också mycket intressant. Det handlar om hur vi på konstgjord väg kan få igång dopaminet. Hur bedrägligt det fungerar när det vi tillsätter, som narkotika eller alkohol, och inte har något som helst näringsvärde i sig, utan bara ger dopaminexplosioner som ger stora kickar. Det skapar både beroende och försämrar minnet. Vill vi komma åt något av den positiva effekt drogerna kan ge, alltså ökad dopaminutsöndring, gör vi klokt i att så ofta vi kan fylla livet med små stunder av äkta njutning. Det kan vara att gosa med vår partner, umgås med kära vänner, skratta eller njuta av konst- eller naturupplevelser. Många sådana bäckar små gör ett lyckligt liv. Och givetvis är det också bra att lära sig nya saker! Om hjärnan till exempel.
Boken “Minnet fram och tillbaka” kan du köpa här
