Det osynliga missbruket – En spelares bekännelse

Vladislav Savic

Vladislav Savic arbetade som utrikeskorrespondent på Sveriges Radio när han utvecklade ett spelberoende. Det gick så långt att han till slut använde företagskortet för att försöka vinna tillbaka det han förlorat. Här berättar han om hur staten ser spelandet som en extra skatt och samtidigt blundar inför det växande spelmissbruket.

Problemen kring spelberoendet börjar bli en tickande bomb i samhället. Ett problem som dock många konstigt nog knappt känner till. Det finns många anledningar till det. En är att det finns mäktiga politiska och ekonomiska krafter som tjänar stora pengar på en av de mest lönsamma branscherna i dag. En annan är att de som spelar och dess anhöriga inte vill tala om sin skam.

Vår uppfattning om spel idag bygger istället på reklamens bild; Spel är något positivt, spännande och en löftet om ett bättre liv. Bakom allt detta framträder en liten text som samtidigt säger ”Spela Lagom”. Därför har inte heller många arbetsgivare uppfattat denna problematiska trend med en hela tiden växande grupp av spelberoende och deras anhöriga.

Men spelberoendet och dess konsekvenser har börjat ta fart. Man kan läsa om den ena historien efter den andra där anställda förskingrat miljontals kronor från sin arbetsgivare. Oftast är det i form av kriminaljournalistik. Men bakom dessa nyheter döljer det sig oftast mycket ”normala” människor, skötsamma och lojala. Ända fram tills missbruket fullständigt tagit över deras hjärnor. Då leder det ganska ofta till kriminalitet innan bubblan spricker.

För det handlar om samma slags mekanismer som finns bakom alla former av missbruk. Spel är ett rus på samma sätt som alkohol och narkotika. Det är en flykt från olika trauman, dåliga äktenskap eller dåliga arbetsförhållanden. Till en början spelar man för spänningens skull. Men numera är spelutbudet så omfattande i samhället att det finns riktigt farliga spel, så kallade snabba spel, som man lätt fastnar i. Till slut handlar det inte om spänning längre utan att spela ikapp skulderna eller det man förlorat. Sedan går allt utför i rasande fart.

Varför talas det då så lite om det här problemet? Ja, det handlar om en spelkultur som byggts upp i samhället. Spel är något positivt. Först på senare tid har politikerna förstått vidden av problematiken och de samhällskostnader detta kan leda till. För att inte tala om arbetsgivare som kan drabbas av den anställdes spelmissbruk. Problemet är att samhället inte riktigt hängt med i spelmarknadens konsekvenser.

Att fastna i dag är oerhört lätt. När inte de egna pengarna räcker till är det lätt att låna pengar av såväl mer som mindre seriösa långivare. På bara några minuter kan man skicka ett sms och be om ett lån. Inom tio minuter kan man hämta ut pengarna. Sedan är det bara att knappa in Svenska Spel eller annat i mobilen och lägga hela summan där.

Vart du än vänder dig möts du av spelbranschens aggressiva reklam. Dröm dig bort, spela och vinn. Den mest anmärkningsvärda reklamen kom förra sommaren via det statliga spelmonopolet Svenska Spel. ”Dina pengar går till undervisning och sjukvård” . Det vill säga, även om du inte vinner så gör du en god gärning.

Ett budskap som säkert många av mina en kvarts miljon medsystrar och medbröder som fastnat i spelträsket har svårt att förstå. De får ingen vård. Hundratusen av dessa räknas för tillfället som ”nyktra” spelmissbrukare. Sedan finns det anhöriga som drabbas direkt eller indirekt av spelmissbruket. Det rör sig också om runt en kvarts miljon människor. Inte heller de erbjuds någon vård eller hjälp att tala om. I alltför många fall får de ingen hjälp alls.

På den andra sidan finns desto röststarkare aktörer. Den dryga miljarden kronor som går till spelreklam varje år är en sak. Sedan finns spelbranschens aktiva lobbyister i Stockholm såväl som i Bryssel. Reklamen göder de ekonomiskt blödande medierna och även andra aktörer som lever på spel: spelombud i kiosker, mataffärer och så vidare. Sist men inte minst finns politikerna. Ibland kommer de ut på scenen och gör ”politiskt korrekta” utspel, där de fördömer spelbranschen och rent av talar om statlig dubbelmoral. Men sedan händer ingenting.

Frågan lågprioriteras ; om och om och om igen. För vem vill höja skatten när inkomsterna från spelen minskar? Speciellt nu när det är ekonomisk kris, hög arbetslöshet och stundande val? Politikerna, blåa, röda, rosa, höger, vänster mitten – ja alla gillar spelinkomsterna. Det blir som en hemlig skatt. För spel ger pengar, mycket pengar. Det är idag en av de mest lönsamma industrierna i Sverige, såväl som i utlandet.

Som alla moralfrågor går det även i den här frågan en klyfta både i regeringar och mellan oppositionspartierna. Av statsrådet Maria Larsson framträdande i Sveriges Radios program Studio Ett (den 10 april) framgick tydligt att regeringspartierna inte har någon samsyn i frågan om den nya socialtjänstlagen, som ska behandla spelmissbruk. Det gäller bland annat vem som ska bekosta och ansvara för vården och det preventiva arbetet. I dag görs i praktiken ingenting, spelmiljardinkomsterna till trots.

Även inom partierna finns splittringstendenser. Politikerna för därför gärna över debatten till tjänstemännen på statens spelbolag. Men det känns konstigt att debattera med Svenska Spel. De gör ju faktiskt bara det som politikerna ålagt dem, nämligen att dra in kulor till staten.

Idrottsrörelsen, som blivit en av huvuddebattörerna, får stort ekonomiskt stöd från Svenska Spel. Därmed blir idrottsrörelsen nyttiga spellobbyister i debatten. Det är tragiskt att man låter sig köpas så lätt. Även om Svenska Spel stod för hela Riksidrottsförbundets verksamhet skulle det kosta mindre än 25 procent av bolagets hela vinst.

Svenska Spel säger sig också ta sitt ”samhälleliga ansvar” genom att ge forskningen några promille av miljardvinsterna. Det finns dock ett stort trovärdighetsproblem här. Ungefär samma trovärdighetsfråga som när läkemedelsbranschen sponsrar läkemedelsforskningen.

Och medierna är en annan historia. Via medierna pumpas vi med nyheter om miljonvinnare och lyckliga kioskägare som sålt miljonvinster. Betydligt sämre säljer historier om dem som torskat. Så har det varit i närmare 35 år. En period då spelmarknaden, spelomsättningen och spelreklamen exploderat i omfattning. Men bakom nyheterna döljer sig familjetragedier. Bevakningen av miljonvinnarna är mer lönsam än att berätta om spelmissbrukarna. Där kommer den riktiga journalistiken på undantag. ”Ibland undrar jag om olyckan som drabbar en medverkandes utslagning från Let´s Dance är viktigare än en halv miljon som drabbas av spelmissbrukets följder”, påpekade en av mina vänner på Facebook häromdagen. Jag kan inte annat än instämma.

Att hävda att politiker inte alls debatterar spelmarknadspolitiken är förstås fel. Men debatten har varit snedvriden, för att inte säga kontraproduktiv. Under drygt tio års tid har fokus legat på frågan om det är statliga bolag som bör ta störst samhällsansvar som ska få mer utrymme eller om man ska släppa in utomstående aktörer så att man får in mer skattemedel. En i sig viktig fråga men debatten tycks aldrig leda till något.

Under tiden har de utländska spelbolagen översköljt oss med spelreklam. För att inte förlora marknadsandelar har Svenska Spel och ATG svarat med en minst lika aggressiv reklam. Resultatet ser man i dag. Spelomsättningen ökar liksom antalet spelberoende. Men fortfarande tar ingen något ansvar.

När debatten uteblir och spel blir ett närmast positivt samhällsfenomen, tenderar även fackliga organisationer och arbetsgivare att ”glömma” problemet. Eller, rättare sagt, få känner till vad spelmissbruk är och drivkrafterna bakom. Men det finns saker som arbetsgivare kan göra redan i dag för att slippa problemen. För den enskildes skull men också ur arbetsgivarperspektiv. För förskingring av pengar kan bli en kostsam affär på alla sätt och vis, för den enskilde, för dennes anhöriga, för arbetsgivaren och arbetskamraterna.

Vladislav Savic
Författare, journalist och spelmissbrukare

Sök

Använd gärna vår avancerade sökning om ni vill kunna förfina sökningen efter föreläsare

Be om en offert

Oavsett arrangemang får du alltid rådgivning från idé till genomförande.

Eventuppgifter
1
Kontaktuppgifter
2

Be om en offert

Oavsett arrangemang får du alltid rådgivning från idé till genomförande.

Eventuppgifter
1
Kontaktuppgifter
2